Jag blir näst intill tom i hola huvudet en dag som denna. Men tom ät nog inte rätta ordet, det är mer ett surrande av alla tankar som försöker rymmas i en allt för trång och liten del av det som är jag. dagar som denna, då är det ite svårare att se sig själv som annat än lite smutsig. Vad det är, det är svårare att härleda. 

Jag är arg som en rabiessmittad kampräv. De är ruskigt arga, så jag kan betecknas som något störd - av både kig själv och Axel, eller Pelle larrson då. Det är tacksamt på många vis att han är långt åt helvete bort, då har man tvetydiga känslor kring att göra det jag ämnar göra. En del menar att "ett öga för ett öga" är ett korrekt tillvägagångssätt, men jag håller inte med. I en liknelsen så är Per att betrakta som blind, och hans ögon är av noll betydelse. Men en tub superlim och en påse fetvadd och det blir en annan historia. Han är en riktig skit. Som det står i något inlägg