Jag har suttt sönder min stol slutligen, fast den höll länge. Jag köpte den faktiskt på nätet, det var första möbeln jag köpte online. Jag minns att jag var lite stolt över hur tidigt jag var att shoppa på nätet. Men det var ofta det blev fel på den tien, och sdan gick ju alla företag i konkurs ett efter ett också. Men det var hett så in i bängen, alla ville vara med i det börsrally som kom, sprack ov lämnade en hel drös med människor arbetslösa. Från att ha varit i den hippaste av branscher är man helt plötsligt inte i någon bransch. Dressmart var ett av de företagen, hett som eld men att jag köper en svart stol på nätet var inte nog för att hålla dessa dotcom-företag flytande. Nu har denna blogg inga annoner online alls, men jag hae nog tjänat samma peng som de företagen gjorde, men jag har ingen riskkapitalist i ryggen. Jag hade väl ändå slutat i den husbil jag så hövligt hånade sist, och sist är ett tag sedan. Jag har hunnit åka och sova i en husbil, och det var ett förfärande slut på en föreställnng om sakers varande, fast jag vill ändå inte bo i en husbil. Ta en gubbe till du, jo eeeeen...